Att vara eller inte och hur...
Jasså, jasså. Tänk så många magiska ansvarsområden som man har som är liksom hemliga tills man måste göra dem, som att man blir nedringd flera dagar i veckan av Lillemor som inte orkat eftersända sin post och helt förståeligt vill veta vad hon får för post. Inte alls konstigt. Fattar bara inte hur det kan antagas att det är ett ansvar som jag självklart skall axla bara för att jag bor nära och råkar ha en nyckel. 400 spänn is too much!! seriöst så förstår jag att det svider dock. Men man kan väl be om en tjänst innan man flyttar i så fall.
Jag råkar vara lite deprimerad och nu tror JP att jag genomgår en livskris. Tror att vi träffades långt efter livskrisen började... eller så kanske man är en vandrande livskris. Däremot så är det nog så att jag faktiskt borde säga som det är... face to face istället för att skriva om det på mina blogg... Alla visste utom den det handlade om
Har aldrig valt att göra något enkelt för mig själv. Det är svåra vägen eller på väg ingenstans.
fått akupunktur för positiva tankar två gånger nu... Fick höra att jag nog skulle behöva terapi. Där har vi en sanning om något. Tror hela familjen borde gå i terapi, var för sig och tillsammans. Jag funderar lite på att be Lillemor att dra åt skogen, Hon vill väl dock och jag vet ju att hon älskar mig även om hon nu mest ringer för att få veta om post och blommorna och tala om för mig att man kan hitta tillbaka till varandra och ibland får man bara bestämma sig för att det ska fungera, och på något sätt så blir man då lycklig.
Det är inte som att det berör mer än två personer egentligen och det är väl ett fanskap att man inte ska fatta saker eller lyssna på folk som säger kloka saker till en, men nu är det som det är och det handlar i första hand om att jag ska våga såga loss.
Jag behöver och vill ha ett jobb. Om jag vann en miljon skulle jag köpa en tvåa någonstans. Gärna i hammarbytrakten. Fast just nu spelar det inte så mycket roll vart jag skulle bo jag vill bara bo någonstans som inte är för långt bort från vänner och som inte ligger på bottenplan helst. Jag har redan börjat inreda i skallen.
Jag råkar vara lite deprimerad och nu tror JP att jag genomgår en livskris. Tror att vi träffades långt efter livskrisen började... eller så kanske man är en vandrande livskris. Däremot så är det nog så att jag faktiskt borde säga som det är... face to face istället för att skriva om det på mina blogg... Alla visste utom den det handlade om
Har aldrig valt att göra något enkelt för mig själv. Det är svåra vägen eller på väg ingenstans.
fått akupunktur för positiva tankar två gånger nu... Fick höra att jag nog skulle behöva terapi. Där har vi en sanning om något. Tror hela familjen borde gå i terapi, var för sig och tillsammans. Jag funderar lite på att be Lillemor att dra åt skogen, Hon vill väl dock och jag vet ju att hon älskar mig även om hon nu mest ringer för att få veta om post och blommorna och tala om för mig att man kan hitta tillbaka till varandra och ibland får man bara bestämma sig för att det ska fungera, och på något sätt så blir man då lycklig.
Det är inte som att det berör mer än två personer egentligen och det är väl ett fanskap att man inte ska fatta saker eller lyssna på folk som säger kloka saker till en, men nu är det som det är och det handlar i första hand om att jag ska våga såga loss.
Jag behöver och vill ha ett jobb. Om jag vann en miljon skulle jag köpa en tvåa någonstans. Gärna i hammarbytrakten. Fast just nu spelar det inte så mycket roll vart jag skulle bo jag vill bara bo någonstans som inte är för långt bort från vänner och som inte ligger på bottenplan helst. Jag har redan börjat inreda i skallen.
Kommentarer
Trackback
