Endast Helga är vaken
I alla fall i den här lägenheten, min temporära rumskamrat eller vad man ska kalla det ligger och sover i rummet bredvid. Jag känner mig ganska slut och ganska trött men orkar inte riktigt gå och lägga mig ännu, lite ironiskt kanske. Tänkte mycket på Ji-ohn och hur han mår just nu. Det suger ju att det ska vara såhär att man måste göra illa folk och såra dem. Särskilt när det är folk man bryr sig jättemycket om... Men man måste ta hand om sig själv i första hand... Det känns värdelöst att vara boven, men hade jag inte gjort detta valet nu hade vi båda mått sämre och sämre tills en dag i en oviss framtid hade det blivit såhär i alla fall.
På andra sätt så mår jag grymt bra. Utav ingen anledning alls så känns framtiden lite ljusare. Har fortfarande inget jobb och inget eget ställe att bo på men det där kommer nog att reda ut sig.
Jag drömmer mycket och det blir trevligare drömmar nu. Hela sommaren har jag drömt oros- stress- och mardrömmar. Nu är de mer som vanligt, det vill säga, absurda.
Jag var på ett lajv med tjejerna... första dagen var det 20-40 tals tema andra dagen 50-70 tal och sista dagen 80-00 tal. Jag hade en affär med Yugoslaviens (så stavades det i min dröm) president/prins/diktator och hade som ni kanske förstår ganska sweet life då med denna person. Mina vänner ville få mig att förstå att den här mannen var satan själv och hade ett eller annat folkmord på sitt samvete, jag själv såg inte alls problemet men lyssnade ju på mina vänner och följde med dem iväg för att göra något annat än att frottera med män i uniform. Stackars yugoslaviens president, han blev så ledsen att han kidnappade mig faktiskt och tog mig till flygplatsen för att flyga mig till yugoslavien för ett snabbt bröllop. Jag hängde bara med, ledsen över att lämna mina vänner men glad över att ha hittat en man som skulle göra vad som helst för vår lycka. På flygplatsen så ska man för att komma till planet alltid åka en massa rulltrappor (jag vet inte varför det är minst fem våningar man ska åka rulltrappa till planen i mina drömmar men så är det) och framför mig ser jag den längsta rulltrappan jag någonsin sett... Minst tredubbla längden mot rulltrappan på Östermalmstorgs tunnelbanestation. och dessutom så är den i min drömvärld en fristående anordning så man står där i rulltrappan med massor med luft runt omkring, på väg upp till planen...
På andra sätt så mår jag grymt bra. Utav ingen anledning alls så känns framtiden lite ljusare. Har fortfarande inget jobb och inget eget ställe att bo på men det där kommer nog att reda ut sig.
Jag drömmer mycket och det blir trevligare drömmar nu. Hela sommaren har jag drömt oros- stress- och mardrömmar. Nu är de mer som vanligt, det vill säga, absurda.
Jag var på ett lajv med tjejerna... första dagen var det 20-40 tals tema andra dagen 50-70 tal och sista dagen 80-00 tal. Jag hade en affär med Yugoslaviens (så stavades det i min dröm) president/prins/diktator och hade som ni kanske förstår ganska sweet life då med denna person. Mina vänner ville få mig att förstå att den här mannen var satan själv och hade ett eller annat folkmord på sitt samvete, jag själv såg inte alls problemet men lyssnade ju på mina vänner och följde med dem iväg för att göra något annat än att frottera med män i uniform. Stackars yugoslaviens president, han blev så ledsen att han kidnappade mig faktiskt och tog mig till flygplatsen för att flyga mig till yugoslavien för ett snabbt bröllop. Jag hängde bara med, ledsen över att lämna mina vänner men glad över att ha hittat en man som skulle göra vad som helst för vår lycka. På flygplatsen så ska man för att komma till planet alltid åka en massa rulltrappor (jag vet inte varför det är minst fem våningar man ska åka rulltrappa till planen i mina drömmar men så är det) och framför mig ser jag den längsta rulltrappan jag någonsin sett... Minst tredubbla längden mot rulltrappan på Östermalmstorgs tunnelbanestation. och dessutom så är den i min drömvärld en fristående anordning så man står där i rulltrappan med massor med luft runt omkring, på väg upp till planen...
