ihelgashuvud

Det är konstigt vad man kan känna sig övergiven ibland, det har bara gått lite över ett dýgn sedan en av mina vänner hörde av sig (och ja då var det jag som bangade, även om jag inte ville göra det) men jag känner mig helt bortglömd, kan det vara att jag varit uteslutande med min pojkvän och dessutom understimulerad de senaste tre dagarna? Kan det vara att jag inte har något busskort? kan det vara att man i allmänhet känner sig lite mer bortglömd när man är sjuk?
   Jag har väl inte varit den mest tillgängliga personen idag, avstängd dator och har bara suttit på soffan och haft ångest inför livet.
   Har därtil hostinfluensan. Är inte så hårt drabbad men vill inte smitta mina arbetskamrater (Ji-ohn var betydligt mer däckad än jag och det vill jag inte ge någon) Likväl känns luftfägarna blästrade och täppta och det gör ont att svälja. Så jag är ju sjuk även om jag inte kallsvettas och har febervallningar.

Måste tigga pengar av pappa, stora suckar. Har inte råd att betala tandläkaren den åttonde annars. Ska ringa honom imorgon tänkte jag.
   Kanske ska ringa någon vän också. Så kanske den här känslan av övergivenhet försvinner. Eller så kanske det kommer tillbaka starkare, att jag helt enkelt är så jobbig att mina vänner beslutat sig för att ta en liten paus från mig. Det känns inte helt uteslutet att det är så nämligen.

Jag borde skaffa ett riktigt jobb snart.

Till sist vill jag tillägga ett stort grattis till Wendy och Mats som fick sin son Eric den 1/1 2009 kl 13:51. Fyrfaldigt leve för Eric! Hurra, hurra, hurra, hurra!