ihelgashuvud

Har enormt köpsug. Det är den lilla shop-aholicen i mig som skriker efter allt färggrant och nytt nytt nytt som luktar vakumförpackat eller oanvänt (älskar doften av plast. Vad det nu säger om mig?) och helst av allt vill jag ha det nuu nuuu nuuu....

Bortskämda barn blir oansvariga vuxna.

Anyways  så var jag med på en Zombiefilm inspelning i söndags. Filmen kommer ju att bli grymmaste nånsin! för jag är ju med *hybris* appropå film så har jag en note to self här... skaffa dvd:n av altona och prata med Bonnie om den.

ja det där ovan berörde ju bara mig men det är väl okej, tror jag.

Grammatiken här ovan är ju fascinerande och därtill inkorrekt. Hurra för mig som inte gillar kommatering (punctuation) och är halvt oförmögen att börja mina medningar med stor bosktav. Däremot brukar jag kunna klämma in stora bokstäver där de inte ska vara.

Inte lätt att vara mig... men det visste ni väl redan?

På tal om saker som inte är lätta så håller jag på förfullt med att ändra min livsstil, första etappen är klar, dvs, jag har ett arbete. Andra etappen har påbörjats och jag kämpar på det dagligen (med måttlig framgång) och det är att äta nyttigare. Den tredje etappen är att börja motionera och skor är införskaffade och jag har tränat denna vecka och förra... ska bara öka på mängden träning så kommer jag nog rasa i vikt snart. Det svåra är ju att inte synda tillsamans med Sötpotatisen och andra frestare.

Jag borde värdera mitt liv högre tror jag, fick just en sån här tackksamhets känsla, jag gillar att ha något som jag passar för att göra på dagarna (även när jag ibland bara vill sucka) jag känner mig nöjd med att jag tagit för vana att äta med farmor en gång i veckan, man vet ju aldrig hur länge man har henne kvar. Jag har en underbar vän i min sambo som jag lär känna bättre och uppskattar varje dag (även på hans och mina dåliga dagar).

Men det är fortfarande mycket som jag är dålig på att ta vara på, förhållandet till mina föräldrar till exempel. Jag glömmer bort min pappa allt för ofta och allt för ofta orkar jag inte ens vara trevlig mot min mamma. Det har väl sina skäl att man tar avstånd från en familj ibland. Men ibland kanske jag ska tänka att man får ta vara på den tid man har. Pappa är ju 67 år nu. Han börjar faktiskt bli Gammal på riktigt även om jag försöker förneka det.

Undrar om man kan tigga sig till en iphone när man är så gammal som jag?