ihelgashuvud

citerar Morgan i programmet Ullared.

Jonas har försökt att få min intresserad och inspirerad av grafitti, I have been down this road before, men jag har faktiskt insett att jag förmodligen aldrig kommer att bli bra på grafitti, har helt  enkelt inte känslan för text. Ni som känner mig vet kanske att jag har handstil som mest liknar kråkfötter och som jag själv ibland inte ens kan tyda i efterhand.

Jag gick igenom mina foton här på datorn, tänkte hur kul det vore att lägga upp en bildblog med bara osmickrande bilder på folk. men det skulle nog inte falla i god jord hos mina vänner så tyvärr uteblir detta förträffliga förslag.

Jag sprang in i en klasskompis häromdagen. Han är en lång kille med lockigt blont hår och skägg, han hade en mörkblå skepparkavaj och en halsduk och såg mycket ut som en poet. Han berättade att han bor i en liten rackig etta inne på söder och att de inte har varmvatten i sin lägenhet. Opraktiskt men man vänjer sig och det passar honom. han har nämligen sån skön proletärisk känsa över sig och att leva som om det är 1968 passar honom bra. Just nu lever han på att ha så lite utgifter som möjligt och han sitter mycket på café och skapar konst sade han.

när man kollar ett program var femte minut... för att fördriva sin tid... när det verkligen finns andra saker man kan/borde/måste göra. Då känner man sig bara mer omotiverad att göra det andra.

Yes my dearies, jag är i Sveg. Min mamma jobbar som bekant i härjedalen och i torsdags fick jag ett spännande samtal från henne på sjukhuset. Hon har ramlat i en trappa här och brutit sin arm. Så som det goda dotter jag är så åker jag naturligtsvis upp hit med buss i 7 timmar och hjälper lilla mamma knyta skor och köra bil. idag har vi varit runt och kollat lite på de andra orterna runt omkring, ni kan ju bara föreställa er vad för spännande små orter det finns här.... en av de mer intressanta var ju byn där mamma kommer bo. Där spelade de in stora delar av filmen Jerusalem fick jag höra och byn är dessutom väldigt gammal några av husen har stått sedan 1700 talet.


På bussresan hörde jag en av de kanske sämsta roliga historierna någonsin och dessutom berättad på ett väldigt dåligt sätt. Det var en gång två smörgåsar som skulle gå genom öknen till smörgåskyrkan, den ena smörgåsen hade massa smör på sig och den andra hade ingenting alls. Den ena sade till den andra, "du kommer aldrig klara av att gå genom öknen utan smör, du kommer torka och dö", den andra svarade "fan heller klart jag klarar mig!" Så började smörgåsarna sin vandring genom öknen och mötte efter ett tag en annan smörgås.. "tjena killar vart är ni på väg?" "Jo vi ska till smörgåskyrkan" den nya smörgåsen tittar på smörgåsarna och ser att bara ene är insmörad. "ojoj behöver ni lite mer smör killar? eftersom solen steker dem tar de lite smör på sig (här börjar han berätta om hur kul det kommer bli, men jag säger istället hur mycket roligare det varit om smörgåsen hållt ut och inte smörat in sig) Sen går smörgåsarna vidare mot smörgåskyrkan, lite senare så möter de ännu en smörgås som också han ojar sig och erbjuder dem mer smör, vilket de naturligtsvis tar. Han pekar sedan ut åt vilket håll smörgåskyrkan ligger. Till slut (!) så kommer smörgåsarna fram till en smörgåspräst (?) som erbjuder dem (skrattar) sista smörjelsen (mer skratt, sedan visst heter det så? sista smörjelsen du vet som man får i kyrkan) och de trötta smörgåsarna följer med prästen in i ett rum och blir nu insmorda av smörgåsprästen. Prästen börjar smörja in hela smörgåsarna från topp till tå och både fram och bak, smörgåsarna undrar om det verkligen ska vara nödvändigt varpå smörgåsprästen svarar "ingen fara killar jag har gjort det häär massor av gånger, nu ska vi smörja lite mer otillgängliga ställen" smörgåsprästen har smörjt hela mackorna och säger "nu ska vi smörja insidan". Efter smörgåsprästen är klar så säger smörgåsarna tillvarandra, "såhär trodde jag inte att de gjorde här i smörgåskyrkan" smörgåsprästen ser då på dem och säger "Det här är inte smörgåskyrkan, det här är en gayklubb. (bada bom tisch)

och så är det med den saken. Nu blir det en smörgås och sen lite 30 års kalas hos någon jag inte känner.... jei

Ja flickor. Nu har vi gjort det igen, vi har vart dum mot oss själva. Vi är så bra på det. Läste en artikel om att unga tjejer lider av samlagssmärtor och har sex ändå. Då börjar man också läsa kommentarerna  som folk har lämnat och jag blir lite irriterad.

Jag blir så väldigt trött på att hela tiden gå runt och känna mig skyldig och tänka att jag gjort något fel, för det leder till att jag tänker "tänk om jag kunde gjort annorlunda", och det leder till "vad håller jag på med" vilket leder till att jag känner mig värdelös och börjar tvivla på mig själv och mina känslor. Skuld. Bort!

I alla fall i den här lägenheten, min temporära rumskamrat eller vad man ska kalla det ligger och sover i rummet bredvid. Jag känner mig ganska slut och ganska trött men orkar inte riktigt gå och lägga mig ännu, lite ironiskt kanske. Tänkte mycket på Ji-ohn och hur han mår just nu. Det suger ju att det ska vara såhär att man måste göra illa folk och såra dem. Särskilt när det är folk man bryr sig jättemycket om... Men man måste ta hand om sig själv i första hand... Det känns värdelöst att vara boven, men hade jag inte gjort detta valet nu hade vi båda mått sämre och sämre tills en dag i en oviss framtid hade det blivit såhär i alla fall.

På andra sätt så mår jag grymt bra. Utav ingen anledning alls så känns framtiden lite ljusare. Har fortfarande inget jobb och inget eget ställe att bo på men det där kommer nog att reda ut sig.

Jag drömmer mycket och det blir trevligare drömmar nu. Hela sommaren har jag drömt oros- stress- och mardrömmar. Nu är de mer som vanligt, det vill säga, absurda.

Jag var på ett lajv med tjejerna... första dagen var det 20-40 tals tema andra dagen 50-70 tal och sista dagen 80-00 tal. Jag hade en affär med Yugoslaviens (så stavades det i min dröm) president/prins/diktator och hade som ni kanske förstår ganska sweet life då med denna person. Mina vänner ville få mig att förstå att den här mannen var satan själv och hade ett eller annat folkmord på sitt samvete, jag själv såg inte alls problemet men lyssnade ju på mina vänner och följde med dem iväg för att göra något annat än att frottera med män i uniform. Stackars yugoslaviens president, han blev så ledsen att han kidnappade mig faktiskt och tog mig till flygplatsen för att flyga mig till yugoslavien för ett snabbt bröllop. Jag hängde bara med, ledsen över att lämna mina vänner men glad över att ha hittat en man som skulle göra vad som helst för vår lycka. På flygplatsen så ska man för att komma till planet alltid åka en massa rulltrappor (jag vet inte varför det är minst fem våningar man ska åka rulltrappa till planen i mina drömmar men så är det) och framför mig ser jag den längsta rulltrappan jag någonsin sett... Minst tredubbla längden mot rulltrappan på Östermalmstorgs tunnelbanestation. och dessutom så är den i min drömvärld en fristående anordning så man står där i rulltrappan med massor med luft runt omkring, på väg upp till planen...